f r o s t i n u t i

den svenska midsommar idyllen

sneglar in på bakgårdarna av radhusen

akvavit, öl, blossande röda kinder, ofokuserade blickar, hjärnskador

det blir aldrig natt

aldrig dag

och jag plågas i min säng på femte våningen

önskar att den skulle falla igenom golven och kraschlanda i källaren

sömnen kommer inte och jag bestämmer mig för att promenera

ner på gatan

det är varmt i luften och jag har inget mål

någon ragglar fram på gatan

vi hälsar inte

jag vet inte ens om han kan se mig

på bakgårdarna är allt stilla

som om någon har dött

som om alla har dött

jag går in på en av dem och stoppar fickorna fulla av jordgubbar