torsdag 23 december 2010

fragment av mitt hemliga liv del 2



Riva riva riva i A4-pappret som är du.

Riva riva riva, knyckla ihop, bränna, stampa, spotta.

Du är det töntigaste jag någonsin skulle kunna fantisera ihop.
Du är det mest egocentriska äckel i världshistorien.

Nej, nu ljuger jag.
Ljuger skammen ur kroppen. Ledsamheten som är vår historia.

Jag hatar dig.
För att du lät dig själv förtränga mig.
För allt...fan nej nu slutar jag. Det gör för ont i mig.



1 kommentar:

Anonym sa...

Vad spelar några förträngningar för roll om man är älskad av resten av tillvaron? Alla gärningar har konsekvenser man måste leva med. Inget hat, ingen kärlek och ingen glömd, utan orsak.