måndag 31 januari 2011

fragment från mitt hemliga liv del 3



Jag trodde att jag var en rekorderlig människa.
Jag trodde att det fanns moral i mig.
Men det gör det inte.

I kväll hånglade jag med en britt i en sjukhussäng
så fantastiskt mjukt.



5 kommentarer:

Anonym sa...

Du är i sanning ovärdig.

Frost sa...

Vill sträcka upp två stora fuckyoufingrar i ansiktet på dig och skrika att jag är fri, men sanningen är att din jävla moral skaver i mig.

Anonym sa...

Min moral? Den skaver bara om den är din egen. Friheten är lurig, eftersom du inte märker när den skaver, utan bara såren efteråt.

Frost sa...

Jag tar dem.
För det är livet.
Och jag tänker aldrig någonsin vara rädd.

Anonym sa...

Då är ditt beslut fattat. Problemet är ju dock att det är rädsla som får dig att inta en så obstinat ståndpunkt - rädslan för att inte kunna vara hur godtycklig som helst; i förlängningen rädslan för att växa upp och bli vuxen och ansvarstagande och mer förutsägbar. Du har potential - släng inte bort den på att försöka bevisa att du är lika ovärdig som normen vill, för att du tror att det gör dig orädd.