tisdag 22 februari 2011




Thåström, som är det sorgligaste jag vet.

Du är inte här.
Du vill inte ens vara här.


Vi hopplösa romantiker
lämnas ensamma.

Vi som alltid är beredda att gå all in
Vi som skär upp bröstkorgen och lägger våra blodiga hjärtan i andras händer
slås till marken av herrelösa själar.
Lika lätta som vinden.
De som vägrar tyngd. De som vägrar att spikas till marken. De som hellre är ihåliga än beroende.
För är man beroende betyder det att man kan skadas.

jag lovar att aldrig skada dig jag lovar att aldrig skada dig jag lovar att aldrig skada dig jag lovar att aldrig skada dig jag lovar jag lovar jag lovar jag lovar jag lovar.

Stannar kvar i sorgen av det här en stund.
Förvandlar det gråa till svart och ligger kvar med huvudet under täcket.
Syrebrist.
Ingen gryning når mig här.

Thåström i natten.



1 kommentar:

Anonym sa...

Svårt att hålla ett sådant löfte. Alla man umgås med lär man skada förr eller senare.