söndag 13 mars 2011




Världen gråter.

Vi måste hålla om den med båda händerna
kupa våra handflator och omsluta den försiktigt.

Världen gråter och jag är livrädd
livrädd för att jag inte ska få bry mig om struntsaker
när världen går under
livrädd för de små vibrationerna som når även min hjärna,
Rubbar mig.
Rubba mig inte!
Rubba mig inte!

Världen gråter
och alla människor är för svaga för att trösta.
Gräver ner sig i sina hål.
I sin ångest.
Den apatiska skräcken.
Jag bär den.
Jag avskyr den.

Förlåt Japan.




1 kommentar:

Anonym sa...

http://morgsatlarge.wordpress.com/2011/03/13/why-i-am-not-worried-about-japans-nuclear-reactors/