torsdag 7 april 2011




De påstår att du har varit med om den värsta dagen i ditt liv
och att jag ska sluta kasta småsten på dig i vårsolen.

Jag vill skrika till dem att de ljuger
att det inte är den värsta dagen i ditt liv om du får hållas om av människor som skyddar dig från världen och småsten.

Ingen ser när jag går sönder,
tyst och diskret.
Förvandlas till en blodfläck på asfalten
Några rycker på axlarna, utbrister i ett "jaha" och går vidare,
oberörda.

Precis så brister människor runt omkring mig obemärkt.
Folk har fullt upp med sin skit.
Skit är precis vad det är.
Skit, skit skit.

Man blir hård av det här livet.
Man blir svag och hård.




3 kommentarer:

Anonym sa...

*kram*

Anonym sa...

Jaha

Anonym sa...

allt du skriver blir så satans vackert