måndag 11 april 2011




Jag föreställer mig honom och ler där på gatan.
Han röker med sina gitarrfingrar och cancerlungor i vårsolen.
Han vet ingenting om min värld nu.
Vi glömde bort varandra i vintras.
Kostymvecken på dina byxor sitter kvar men jag ska aldrig älska dig igen.

Jag föreställer mig världens vackraste pojke.
Han har ett sår i huvudet. Det blöder.

Där går en man med långrock trots att det är minst femton plusgrader.
Han har glömt bort hur man ser glad ut.
Han hade ingen anledning att le
så han slutade.

Jag har inte heller någon anledning.
Men jag gör det av artighet.




1 kommentar:

Anonym sa...

Intressant. Undrar om jag bör skaffa något annat än långrocken att ha på mig...