måndag 16 maj 2011



Fryser.
Måndag.
Ontihuvudet.
Måndag.
Jag bryr er inte om er längre.
För jag har någon som håller om mig när ingen ser.

Måndag.
Ni är lika små som alltid.
Men trots det så ser ni inte mig.
Tar mig inte ens för givet.
Inte ens det.
Men det gör inget.
För jag har någon som brottar ner mig på den röda ryamattan och kramar mig varm.

Jävla helvetes måndag.
Han har fått för sig att plocka upp mig från soptunnan där han slängde mig.
Håller han inte vad han lovat ska jag aldrig se honom i ögonen igen.
Aldrig le.
Grå, grå, grå måndag.
Duggregnet mot min gröna regnjacka.
Den som har fått människor att prata med mig.
Och säga, "vilken fin jacka"
Och jag säger "tack, tack" och ler inombords.
Men idag slår regnet i ansiktet.
Slår bort skal och jag går sönder i vägen för människor på väg till jobbet.
Men det gör inget, att himlen går sönder.
När vi målar akvarell.
Går in i din värld.
Så lugn. Så varm.

Jävla helvetes jävla måndag.
Jag fryser i en datorsal med fyra lager kläder men ingen självkänsla.
Ni är huvudvärken.
Och hypokondrin.
Och stressen.
Men jag bryr mig inte.
För jag har någon som håller om mig när ingen ser.


5 kommentarer:

Anonym sa...

Jag vill krama om dig, ditt lilla frostiga livsfragment. Jag tycker nog bättre om dig än om din glada samverkanspart, ty hon behöver mig inte som du - tycker inte om mig som du... Är det något jag önskar inför en snart stundande dag, är det fullständiga redogörelser och att släppas in, om så bara för en stund och fram till nu. Det är kanske mer begärt än tjugofem tomma kassettband dock...

Frostinuti sa...

Det skulle bara uppröra dig.
Det skulle inte vara värt det.

Anonym sa...

Äsch. Jag vill också hålla om dig när ingen ser...

Anonym sa...

Dessutom klarar jag vetskap om det mesta, så länge det är utförligt och sant så jag slipper vara rädd.

Emilia Larsson sa...

fint! älskar dina texter